Finns det ord och uttryck som man på Åland betraktar som typiskt åländska, men som lika naturligt finns i Värmland eller på Island? Kan orden visa hur olika delar av Norden hör ihop? I samarbete med Ralf Svenblad och Amanda Valkonen presenterar Nordens institut på Åland en utställning som har fokus på nordiskt åländska ord och uttryck. Det utlovas en blandning av kända och mindre kända uttryck, och en hel del aha-upplevelser. Orden väcks till liv genom illustrationer med inspiration från folkkonst. Utställningen visas i samband med den Nordiska Litteraturveckan i november 2021.

På Åland pratar vi svenska, men visst finns det åländska ord. Byngslig (bökig, svårhanterlig), kräcka (kraft, styrka) och palleralla (dumheter, trams), är några exempel. Men ofta kan man hitta man samma ord och uttryck på ömse sidor om Åland och i andra delar av det nordiska språkområdet. Att ett ord förekommer både i åländskan, på skilda ställen i Sverige och i Norden kan i en del fall bero på att orden lånats in i dialekterna eller de olika språken, som gensare ’stickad ylletröja’ och stöpsel ’stickpropp’.

Gensaren heter som den gör efter ön Guernsey, varifrån tröjmodellen spritt sig främst bland sjömän, och med dem ordet både till Norge, svenska västkusten och Åland.

Stöpsel är ett lånord från tyskan, från den tid då elektriciteten introducerades, och ordet har lånats in i norskan men även till exempel i ryskan (Штепсель, sjtepsel) och därifrån till finlandssvenskan och därmed också åländskan.

Men den vanligaste orsaken till att ett ”åländskt” ord återfinns på olika håll – i finlandssvenska och sverigesvenska dialekter, i de skilda nordiska språken – är att det rör sig om ett gammalt nordiskt ord som småningom kommit ur bruk i standardsvenskan men bevarats i någon form här och var, och då bland annat i de åländska dialekterna.

Ett exempel på ett sådant gammalt nordiskt ord är det som dialektalt i åländskan finns som slo eller slod med betydelsen hop, skara eller följe och verbet sloda med innebörden gå och driva. Vårdöbon Uno Salminen skriver i sin bok ”Till sjöss” om den som slodar omkring för att få tiden att gå medan andra får arbeta hårt. Ordet har i sitt ursprung i fornvästnordiskans slóð, ’släpväg’, och i nutida norska dialekter kan slo betyda just det men också flock eller följe.

Ett annat exempel är det på Åland ganska vanliga ordet grom för kaffesump. Det återfinns i isländskans gróm, ’grums, smuts’. I 1600-talssvenskan kunde det heta både grom och grum, och Saltviksprosten Boëtius Murenius skriver i ett visitationsprotokoll hösten 1637 om nattvardsvinet: Bönderna kuna inthet förwara wijnett vthan mögll och grum, ty de hafua inga kellare.

I de åländska dialekterna har grom också i sen tid begagnats om grums eller bottensats, och till ordet har man bildat verbet groma om att grumla upp – så talar man om att braxen gromar när braxnarna på hösten i stora stim grumlar upp vattnet i vikarna.

Ralf Svenblad kan många härliga uttryck och ord, och i utställningen ”Nordisk åländska” delar han med sig av sin kunskap. Ralf Svenblad är född 1949, uppvuxen i Mariehamn med rötter i Sund, och har under sitt yrkesverksamma liv under många år arbetat som förlagsredaktör i Stockholm. Tidigt intresserad av litteratur, regionalspråk och dialekter har han under många år arbetat med Joel Petterssons manuskript och bland annat bidragit till fyra volymer med hans texter, skrivit en rad kåserande artiklar under rubriken Åländska ord i Nya Åland och gett ut tre böcker inom det området, senast Lilla åländska ordboken (2013).

Amanda Valkonen är en illustratör och nybliven grafisk formgivare från Åland. Hon arbetar huvudsakligen med digital illustration, men influeras av både texturer och arbetssätt från traditionell konst. Hennes illustrationer grundar sig ofta i någon form av berättande eller kring skönheten i vardagliga ting. 

Vad? Utställning ”Nordisk åländska”
Var? Nordens institut på Åland, Storagatan 9
När? 9.11 - 16.12, Torsdagar kl 17-20, Lördagar kl. 12-15
Vernissage 9.11, kl. 17-19